Torsdag

2010 03 18

Hemma. Det har varit en otroligt lång dag och mitt humör har verkligen pendlat upp och ner. Jag vaknade 05.00 imorse, ingen hit kan jag tala om. Sen var det iväg till skolan vid halv åtta (så skönt att kunna köra ibland!). Vid halv fem kunde jag äntligen lämna gula söta Bladins och köra och hälsa på min underbara mormor. Ingen är som hon.
Nu känner jag bara för...ingenting.

Grattis Linis!

Kommentarer
Postat av: Anonym

tack Annelieeeeee!

2010-03-18 @ 20:44:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0